Tio ord vi inte kan sluta säga

Varje år kommer Språkrådets och Språktidningens lista över nyord. De är ofta fyndiga och speglar vår samtid. Som pappafeminist, pokenad och trumpifiering. Men vad speglar då de gamla, slitna fraserna i våra ordförråd? Som är så använda att de inte ens betyder något längre. Eller gör de det?

Uttryck som ”Så länge det finns liv finns det hopp” och ”Det är aldrig för sent” används utan eftertanke. Det är inte särskilt djupa påståenden, men kan trots allt fungera i olika situationer. Med lite god vilja.

”Typ”, ”faktiskt” och ”egentligen” är exempel som i många sammanhang inte tillför något alls. Fast som utfyllnad fungerar de ändå utmärkt. De är ofarligt neutrala. Det är även ”ordning och reda”, ”tillväxt” och ”hållbart” som politiker gillar att säga. Säkert och vagt. För fri tolkning utan konkreta löften.

Listan av ord som vi hört – och sagt – till leda kan göras lång, de här är riktigt jobbiga:

  • Precis
  • Exakt
  • Levererar
  • Prestera
  • Nu kör vi!
  • Brinna för
  • Tänket
  • På riktigt
  • Eller hur?
  • Skämtar du?

Ändå fortsätter vi att använda dem. Som papegojor. Kanske känns det tryggt eftersom alla gör det? Som ett socialt kitt. Vi sitter liksom i samma båt.

Sportklyschor finns det också gott om. ”Bollen är rund” är kanske den mest hånade.

Men det finns lite roliga exempel också. Inom hockeyn får gamla ord en helt ny betydelse – som ”istid”, ”måla” och inte minst de hårfina varianterna på korv-temat:
– ”Tjacka korv” d v s att någon är på väg åt fel håll.
– ”Äta korv” som beskriver någon som inte är tillräckligt aktiv.
– ”Bjuda på korv med bröd och extra bostongurka” om någon som fintat bort en motståndare rejält.

Glasklart för dem som kan språket. Vi andra är ute på hal is.

Dela inlägg på:Facebooktwitterlinkedinmail
Helena Bredberg
Copywriter/Content Creator

Pretty in ink?

Att visa vem man är genom att använda och/eller välja produkter från särskilda varumärken är inget konstigt, tvärt om är det vedertaget i västvärlden. Vi visar gärna vilka vi är genom våra prylar. Tatueringar är ett annat sätt att uttrycka vem man är och svenskarna har blivit ett av världens mest tatuerade folk. Så det är kanske inte så konstigt att konstigt att varumärkestatueringar börjar göra sitt intåg eftersom det har blivit svårare att ta sig igenom bruset med sin varumärkeskommunikation.

Det har gått 12 år sedan Kitty Jutbring tatuerade in Big Brothers logytyp för 10000 kronor och det var närmast sensationellt då. Nyligen gick Reebok ut med ett erbjudande till Tough Viking-loppets deltagare – att stå för tatueringskostnaden om en person tatuerar in Reeboks Delta-märke. Den som gör den största tatueringen får dessutom ett års sponsorpaket. 94 personer köade för tatuering och 5000 kr i prylar, Camilla Nilsson gjorde en 20 cm stor deltatriangel mot ett sponsorpaket värt 40 000 kr.

– Jag har inget bra svar på varför jag gjorde det egentligen. Men Delta-tecknet står för förändring och jag har varit igenom väldigt mycket förändringar i mitt liv. Jag vet att det är ett billigt reklamtrick från Reeboks sida men det var en jävligt rolig grej och är ett minne för livet, sade Camilla till nyheter 24.

Gör man ett grovt överslag är det ju förstås så att det inledningsvis är en hygglig investering för Reebok – för gissningsvis 300 000 kr skapar de en internationell snackis som även rullar i USA – den stooora marknaden. På redaktionell plats. En gissning är att de fått uppmärksamhet som vida överträffar motsvarande medieinvestering.

Naturligtvis är det inte bara i Sverige det här förekommer: I New York finns exempelvis Rapid Realty – en mäklarfirma – erbjuder sina anställda 15 procents lönelyft om de tatuerar in firmans logo och i Asien är det inte alls ovanligt med skinvertising.

En bra idé?

Det finns ett visst utrymme för eftertanke här. Dels bland dem som erbjuder sig att tatuera in ett varumärke i sitt skinn – men också de varumärken som eventuellt betalar för att det ska göras. För vad är det som säger att den tatuerade är en bra reklampelare om 10 år? Och vad säger att den tatuerade står för varumärket om 10 år?

Än så länge är det så pass ovanligt att det blir uppmärksammat i media och för marknadsförare är det oerhört lockande – kombinationen reklam och PR är ju effektiv. I Reeboks fall är det i sammanhanget rätt passande med taglinen – Pain is temporary, Reebok is forever. Men. När man ser den gigantiska logotypen i den lite rynkigare huden om 30 år – alternativt betalar för att få bort den – då kanske det svider lite.

 

p.s. Bilden av Billy ”The Billboard” Gibby – eller som han ändrat namnet till Hostgator Mel Dotcom – är från Bizarre Magazine. Och ja, han har sålt sitt juridiska namn i samband med en tatuering.

Dela inlägg på:Facebooktwitterlinkedinmail
Pär-Magnus Kikajon
Head of Conversation