Cry wolf: Om sanning och fejk

Hitta på en sanning, förmedla den så att medier tror på den och berätta att det var ett lurendrejeri för att peka på det egentligen skulle förmedlas. Sätten att nå ut med sitt budskap har börjat ta nya vägar. Och fler ropar ”varg” för att få uppmärksamhet.

Exemplen har genom de senare åren varit flera och det verkar som att det dessutom blir vanligare. I och med det borde blufferna också bli mindre framgångsrika.

Några har varit lite roliga – som att Tommy Nilsson bytte namn till Tommy Black, hyllade hårdrockaren i sig på den nysläppta plattan. Sedan visade det sig att allt var ett upplägg för lanseringen av Marabous lakritschoklad Black. Kampanjen, signerad av en av Sveriges mer namnkunniga byråer skapade onekligen ett visst buzz. Nu hade det varit kul att veta  hur mycket mer choklad som egentligen såldes eller om Tommy Nilsson sålde många fler plattor än vanligt. Och om hans karriär fick en varaktig boost. Kanske inte.

Nu har vi sett bluffen Miss Skinny – en introduktion av en fiktiv butik som bara sålde damkläder i size zero. Bakom kampanjen låg byrån Shout på uppdrag av riksföreningen mot ätstörningar Frisk & Fri. Vi har också sett restaurang Dill, ytterligare en fejkad historia; Stjärnkrögare använder mat från lågpriskedja för att visa att de också har bra råvaror.

Nyhetsmedia har kastat sig över de här ”nyheterna”. Och – får man förmoda – insett att deras faktakoll har lämnat en del övrigt att önska. När bluffen avslöjats borde de, precis som alla andra känna sig lurade. Som konsument blir man kanske road. Första gången. Sedan blir det bara frustration och irritation kvar.

Vem vill satsa på det för att skapa likeability?

Sens moral: Om du väljer vägen att ljuga ännu mer för att väcka mer uppmärksamhet – vem kommer att tro på dig sedan?

Dela inlägg på:Facebooktwitterlinkedinmail
Pär-Magnus Kikajon
Head of Conversation