Syres stjärnpoet Kjell Lundberg har återigen slagit till. Denna gång med en knivskarp reflektion över två dagsaktuella ämnen med animal anknytning.
Människan sätter upp status bland djuren
när vissa har frigång finns andra i buren.
Överst finns hästen som animal adel
med sulky bakom eller krönt med en sadel.
Underst en klass av trasproletärer
som huseras i lortiga svinhusmisärer.
Ett liv blott och enbart som fläskproducenter
i minimalt livsrum för vinstens procenter.
Där trampar dom kring med avbitna knorrar
mot halmlös betong som mot klövarna skorrar.
I brist på ett liv med trynet i jorden
tror dom inte på djurskydd – endast uttryckt i orden.
När slutet så nalkas och gris blir till skinka
kanhända att grisen börjar att kinka.
Några stötar i baken får nassen att gå
Ingen männska tycks störas av att det är så.
Men när hästen blir utsatt för grisens plåga
Då brinner helt plötsligt rättsstatens låga
hos rättvisans solida lagpotentater
med åklagare, rådmän och stjärnadvokater.
Självklart rätt tycker jag men undrar ändå hur det kan komma sig att det är så
att det djurplågeri som händer en häst på grisen sker självklart och utan protest.
